Tea

Igår hade jag namnsdag, o min chef gav mig en "present" som jag aldrig kommer att glömma...inte i hela mitt liv.

 

Fyfan så jobbigt det känns, tomt, meningslöst och bortkastat...sorg och ilska. Misslyckad känner jag mig oxå....

 

Hon har vaggat in oss i någon falsk trygghet, vi fick för bara någon vecka sedan vårat schema för i höst. Vi fick just reda på att hon vill ta in praktikanter igen... Varför höll hon på så? Varför sa hon bara inte hur hon tänkte? Varför inte ge en förvarning?

 

Kom som en blixt från klar himmel, eftersom man borde märkt om det nu är så illa som hon menar på att det är. Borde ha märkts så tydligt tycker jag. 

 

Misslyckad känner jag mig för att om jag berättar för folk vad som hänt så kommer troligen deras första fråga att bli varför då? Vad har du gjort? 

 

Arg är jag av en mängd olika anledningar, är så arg för att jag tycker jag gjort så mycket för henne, satt henne i första hand så många gånger. Vissa av er vet precis vad jag menar.... Alltid ställt upp o mer där till...men nu känns det ju verkligen som att jag inte haft någe för det. Så alla ni andra, var inte för snälla!

 

Nu kan jag mest bara gå runt o tänka att det är sista gången....känns tungt...o jobbigt o ledsamt.

 

Känner en sorg o saknad oxå....för detta innebär ju ett avslut på en era, en relation som varat i snart 9 år. Nog för att vi kommer vara vänner även efter allt detta, men det kommer ju aldrig mer bli samma sak...vi kommer inte att ses minst 4 ggr i veckan...vi kommer att falla isär på ett vis. O det känns hemskt... Hatar henne för det!

 

Sen så kommer det så mycket mer där till...en massa saker som jag måste fixa...saker som jag inte har någon lust att fixa...men som jag måste.

 

Jobbade idag, o det kommer bli tufft när folk frågar vad jag ska göra i sommar, när jag har semester. När folk pratar om hur stan kommer bli under 2014... osv... 

 

Klarar inte av att prata om det utan att gråta, o jag vill inte gråta. Så det är inte för att vara otrevlig som jag inte pratar utan det är för att jag inte klarar av det....inte just nu...kanske sen...

 

Just nu är min värld upponer, ut och in o helt jäkla tom.....

 

Puss puss