Lämnad igen...
Har inte förstått det ännu, jag är ju medveten om det men jag kan ändå inte förstå det. Blir färre och färre kvar. I alla fall sådana som jag känner. Nu finns det en vän kvar och ett par bekanta. Men hur länge kan jag klara mig på det. Känner mig så hemskt ensam vissa dagar. Men det gör man säker ändå, även om man har en massa folk omkring sig. Just i helgen känns det ensamt. Marie flyttade idag, Marlén ska visst hem. Kan inte prata med mamma och pappa för dem har det mysigt på en minisemester i Ungern, och syrran flyttar och står i. Visst finns det andra jag skulle kunna ringa, men jag har ju så svårt för det här med telefoner... Tur för mig så finns det en massa att göra här hemma. Och på måndag så får jag börja jobba igen. Ska bli skönt att få lite rutin på vardagen igen, hoppas bara att det går bra. Har ändå varit därifrån i 5 veckor. Känns inte så länge, men det är då det som står på papperna.
Jag önskar jag visst hur det skulle bli med jobbet. Hur länge jag får ha det kvar. Fick ett nytt mail om ett erbjudande om jobbintervju i Stockholm. Så det känns ju bra att veta att det finns jobb. Men då måste jag ju veta vart jag vill ta vägen sen. För när jag inte får vara kvar på den salongen jag jobbar på nu, så tänker jag lämna stan. Om det inte skulle inträffa något oväntat, men det har jag svårt att tro. Chefen säger att hon ska sluta snart, men det har hon sagt ett tag. Hon ger oss inget besked och det är jobbigt. Men samtidigt så är det bra, eftersom jag inte vet vart ja vill ta vägen. Måste klura ut det, men jag behöver press på mig, annars skjuter jag det bara på framtiden. Men men...
Igår var det en mysig kväll. Jag hade under dagen lyckats knåpa ihop ett litet collage. Hon sa hon gillade det, och det hoppas jag också. Önskar bara jag hade haft lite mer tid på mig, då hade det kunnat bli superb. Men det blev helt okey. Vi sågs vid åtta, och pratade en massa minnen och om ditt och datt. Väldigt mysigt, men så tråkigt att det var sista gången på obestämd tid. Varför känns det som om man hade som trevligast när man vet att det kanske var sista gången? Borde det inte vara som mest ledsamt och tragiskt då?
Nu ska jag fortsätta känna mig ensam. Puss puss och njut av dem sista 2 sommar dagarna. Augusti är ju sommar oavsett väder =)
