Tea

Nästan varje år vid den här tiden av året så blir det på samma sätt. Jag ställer till med en massa problem. Orsakar oordning och kaos. Iaf i en viss persons ögon.
Ska träffa mina vänner på juldagen, vilket jag ser fram emot. Hemskt längesedan jag var hemma så jag kunde träffa dem. Tanken är att vi ska gå ut och roa oss. Precis som så många andra gör på just juldagen. Då är det någon som ska ge mig dåligt samvete.

Min kusin får gärna fara ut, så kul att han är ute o roar sig. Det förtjänar han, det gör han rätt i. Ska sen jag ut, jasså...hur ska du ta dig dit? Hur kommer du hem? Hur ska vi lösa detta.

 Det löser sig, det är mitt problem inte ditt. Jag sover väl över, jag tar tåget eller bussen. Jag väntar hemma. Vill ni inte hjälpa mig så fixar jag det själv.

Men i år blev jag extra less...hur blir det med klippningarna då? När ska du ta dem? Men snälla...jag prioriterar väl ändå inte klippningar på min lediga tid. Gör det gärna för att hjälpa till, men jag ställer inte in mina planer för dem saken skull. Jag får väl klippa på julafton eller förmiddag juldagen. Det brukar jag ju få göra så varför skulle inte det gå bra i år?
 
Och om ni nu vill stanna kvar där över jul och inte umgås med mig,  om jag inte kan ta mig dit igen, så ha det på ert samvete o inte på mitt.

Får väl be syrran komma o hämta mig, Om hon ids och orkar. Annars får jag väl åka buss eller tåg hem dagen efter o vänta på er. Tänk att ett samtal som började så trevligt kan sluta så tråkigt.

Jag blir bara upprörd och sur.
Och mitt samvete är sabbat så hårt så denna gång gjorde det varken till eller från.



Puss puss