Hjärtat i halsgropen.

En man skrämde slaget ur oss på jobbet idag. Kom in och såg hemskt ovårdad ut, med ena handen i fickan och säger inget. Han tar några steg emot mig, stirrar bara. (läskiga ögon)
Så säger han någe, jag fattar ingenting, tyckte först inte ens att det var svenska han pratade. Så upprepar han sig, och tar sakta ut handen ur fickan sin. Jag såg i min inre syn hur han tog fram en kniv. (den var trubbig, rostig och gammal) Men han fick till slut upp handen o den var tom (pust)
Han frågade efter vägen till en hatt butik. jag förklarade hur han skulle gå, men han fattade inte alls. Log någe underligt leende och gick till sist.
Det var hemskt obehagligt. När vi hade gjort klart våra kunder så pratade vi om det, o vi hade båda haft samma känsla. Tack o lov att vi inte var ensamma. Nu var vi ju båda där och hade varsinna kunder. Hoppas han inte kommer tillbaka.....

Hade en av "mina" kunder idag. Hon sa en sådan snäll sak till mig. Konstigt, men det kändes mer riktigt när hon sa det än när någon av mina vänner/anhöriga har sagt det.
Hon frågade om det var en fästman jag skulle besöka när jag sa jag skulle till Skellefteå i helgen. Nej sa jag.
Du kanske förstår varför jag undrar...nej, men jag tycker bara det är så synd på en sådan bra tjej som du verkar vara. =)
Hon sa det på ett sätt så att det lät som att det var synd om alla er killar där ute. För ni vet inte vad ni går miste om. och inte på ett sådant där sätt som folk annars kan säga det på, så att det nästan låter nedlåtande.
=)

Ikväll har jag strykt gardiner, börjat klä om en lampa, men hann ej klart. Beställt en julklapp. Blivit egoboostad på annat håll.
Precis packat, så nu ska jag sova. Hoppas jag hinner med första bussen imorrn. =)

Puss puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0