Tea

Tack snälla rara Sandra för denna rubrik, vet dock inte vad du tycker jag ska skriva om. Babbel sa du, men det är ju inte riktigt poesi. Poesi är trevligt många gånger, men jag är nog inte så poetisk, mer fundersam och klurig..men poetisk..nja.

"Och någonstans så blev jag den jag är nu".  Hyfsats poetiskt iaf, Pelle fick hjälpa mig på starten med ett citat från kära Lasse.
Då kan jag ju lägga till någe jag tycker är värt att tänka på, "vill du inte ha mig som jag är så är det inte mig du vill ha". vet dock inte vem det citatet kommer från, om någon har koll så uppdatera gärna mig.

Man kanske skulle kunna sätta ihop dem där två och få någe ännu bättre. "Nu är jag ju som jag är och vill du inte ha mig så, så är det ditt problem" Ja, varför inte, blev ganska bra tycker jag.

Men ibland är det ju så illa att man nästa inte ens står ut med sig själv, fastän man blev som man är. Hur kan man då begära att andra ska kunna stå ut med en när man är som man blev?

Om man kan gå sig själv på nerverna, då lär man ju kunna hoppa andra på nerverna. Kan man ändå begära att någon ska vilja ha en som man är, när man själv kanske önskar man blev någon annan?

Puss puss