Grubbel grubbel o lite mer grubbel
Igår kändes det ju så bra, så enkelt. Men idag, då känns det plötsligt inte så enkelt längre. Då känns det jobbigt, konstigt och förvirrande.
Man ska inte bli lämnad ensam med sina tankar så där, dem har en tendens att skena iväg...långt iväg.
Och varför sa jag som jag sa, hade väl varit hemskt mycket bättre med ett "detsamma"
Hur blir det nu?
Gäller löftet till Hanna ännu, eller förstörde jag det med mitt avslut?
Vill jag ens att löftet till Hanna ska gälla ännu?
Varför luktar det så i min soffa? inte bra inte bra...
Vad var tanken med allt det fina?
Jag vet inte vad jag tänker, jag vet inte vad jag vill. Vet bara en sak o det är att jag iaf inte ångrar mig. En himla tur jag skipper den känslan iaf.
Bara tiden lär avgöra hur detta ska sluta. Får se vad ödet drar för kort nästa gång.
Sitter i soffan och blir yr av doften...
Puss puss
