Tea

Jag känner mig överflödig och ivägen. Det är inte en rolig känsla.
 
Sen så känns det som ett hån, när man trycker upp i mitt ansikte att jag är ensam...

Ska visst helst inte ha någon egen åsikt heller, utan bara acceptera o göra som jag blir tillsagd.
Om man bara kunde ta en sekund o se det med mina ögon så kanske man skulle kunna vara lite mer ödmjuk....men är säkert bara jag som är blödig. Visst jag är ensam, har ingen, klart att jag ska anpassa mig för de som är två. Vore ju egoistiskt av mig annars...för egoisk kan man väl bara vara om man är ensam...?

Har ingenting med den där jäkla soffan att göra, o det tror o hoppas jag ändå att folk förstår...fastän det känns som att ingen vill visa att de gör det.

Känslorna jag fick idag, som gjorde mig hemskt ledsen var att jag är:
-Ensam
-Överkörd
-Utanför
-Överflödig


Så jag är väl en jäkla subba då, för att jag går med på det de vill fast inte med ett leende på läpparna...synd bara att de inte ser varför där inte finns ett leende....

Så förlåt, jag vill inte bråka o vara osams. Jag vill inte vara en subba. Jag vill bara inte behöva känna mig så ensam....

Hoppas att det kommer fram lite av det jag känner iaf...


Puss puss