Fortsätter...
Förra inlägget visade sig bara vara starten på en dag med en massa konstiga samtal.
Kunderna måste ha varit påverkade av jetlag eller så, inte lätt att ställa om tiden =)
En kund frågade om vi sålde korv, hon var hungrig och skulle gärna vilja köpa en sådan... Haha, ja det kanske vore en affärsidé, jag ska framföra den till chefen vid tillfälle.
En kund säger oxå att det är dyrt att gå till oss, men att det givetvis måste vara det så vi kan få en bra lön. Hon har full förståelse för att det måste få kosta. Ändå gnäller hon att det blivit dryrare när det väl är dags för henne att betala =) Vilket det inte har, iaf inte sen sist hon var.
Sen får jag höra att mitt yrke sitter i fingrarna o det är ju bra, för då kan jag ju jobba oavsett vad som skulle hända med mig... Hmm, jag förstår inte riktigt det där, jag kan se flera saker som skulle kunna hända som skulle göra att jag inte kan jobba....men det vore ju grymt bra om hon hade rätt =)
Sen så får jag frågan om jag inte har tid o vill följa med o äta en hamburgare, ja, jag behöver ju inte betala själv. Men jag tacka vänligen men bestämt nej, av flera anledningar. Men det var ju en snäll fråga iaf =)
Ja, när jag gick från jobbet så kunde jag inte annat än le, för jag skulla då sakna dessa tankar o funderingar eller till o med goda tips o råd som man får från alla olika männinskor man träffar via jobbet. För att inte tala om alla telefonsamtal, men de ska jag inte gå in på här =)
Puss puss
Kunderna måste ha varit påverkade av jetlag eller så, inte lätt att ställa om tiden =)
En kund frågade om vi sålde korv, hon var hungrig och skulle gärna vilja köpa en sådan... Haha, ja det kanske vore en affärsidé, jag ska framföra den till chefen vid tillfälle.
En kund säger oxå att det är dyrt att gå till oss, men att det givetvis måste vara det så vi kan få en bra lön. Hon har full förståelse för att det måste få kosta. Ändå gnäller hon att det blivit dryrare när det väl är dags för henne att betala =) Vilket det inte har, iaf inte sen sist hon var.
Sen får jag höra att mitt yrke sitter i fingrarna o det är ju bra, för då kan jag ju jobba oavsett vad som skulle hända med mig... Hmm, jag förstår inte riktigt det där, jag kan se flera saker som skulle kunna hända som skulle göra att jag inte kan jobba....men det vore ju grymt bra om hon hade rätt =)
Sen så får jag frågan om jag inte har tid o vill följa med o äta en hamburgare, ja, jag behöver ju inte betala själv. Men jag tacka vänligen men bestämt nej, av flera anledningar. Men det var ju en snäll fråga iaf =)
Ja, när jag gick från jobbet så kunde jag inte annat än le, för jag skulla då sakna dessa tankar o funderingar eller till o med goda tips o råd som man får från alla olika männinskor man träffar via jobbet. För att inte tala om alla telefonsamtal, men de ska jag inte gå in på här =)
Puss puss
Kommentarer
Trackback
